Inlägget om whitecoat-effekten.
Att sitta i ett väntrum är en speciell känsla.
Alltid blir jag lite pirrig, nervös. Som om jag skall träffa en kändis. Eller som om jag egentligen inte hör hemma där. Tänk om de tror att jag ljuger? Tänk om de tror att jag hittat på att den lilla vätskefyllda knölen på väster handled gör så ont?
Whitecoat-effekten. Vita rockar gör oss nervösa. Vissa reagerar med att nicka och tacka för minsta uppmärksamhet, andra med att då skyhögt blodtryck för en kort stund. Det har med auktoritet att göra.
Samma fenomen som får en att blicka nervöst i backspegeln när vi skymtar blåljus på E4an.
Vi vill inte stöta oss med överheten. Vill inte hamna i trubbel med de vita rockarna, läkare som sjuksystrar, spelar ingen roll.
Jag, som snart är färdig vitrock själv är inte annorlunda.
Det råkar vara så att jag vet precis vad det är som är fel på mig. Jag vet också vilken smärtlindring som vore ultimat. Vilken jag vill ha. Så att jag kanske kan få sova ordentligt eller greppa en stekpanna utan att grina illa.
Men tänk om jag har fel. Tänk om jag får en blick som säger:
"Har du läst det i någon bok, lilla vän? Lämna diagnoseringen och behandlingsstrategierna till oss bättre vetande. Pfft, studenter. "
Tänk om tant Doktor suckar åt mig? Eller skrattar?
Jag försöker morska upp mig där i väntrummet. Jag går inte här ifrån utan den där sprutan! Jag går inte här ifrån utan rätt remiss! Nehej, ni! Inte en chans!
Stärkt av mitt inre pepptalk reser jag mig när jag blir uppropad.
Vad händer?
Kortisonet kommer på tal, i förbigående från läkarens sida. Sprutan är ett alternativ hon inte vill ta. Egentligen vill hon inte göra något alls. Du kanske får leva med det, menar hon med sina ord om att det hela är besvärligt.
Jag säger ingenting. Jag nickar. Håller med. Nej, det klart. Kortison låter dumt ju.
Remissen då?
Ja, det är ju nästan hopplöst det där med remisser. Men okej. Till ett annat sjukhus kanske. Om du har tur.
Så efter fem minuter så lämnar jag vårdcentralen. Utan spruta. Men dock med en halvhjärtad remiss till ett sjukhus flera mil bort.
200 kr fattigare i juletider.
Bra jobbat, Jottis.
Whitecoat-effekten in action.
