Melodifestivals-inlägget.
För att bra någon som faktiskt sökt till melodifestivalen (!) är jag sorgligt ointresserad av spektaklet.
Kanske för att på min tid (jaså, jag är gammal nog att säga så) så var det en enda kväll som hela Sverige satt bänkad. En magisk kväll för Sveriges musikelit blandades med glada entusiaster för att förundras, hoppas, rösta och svära.
Då var frågan "Vann rätt låt" en fråga om huruvida Sverige hade röstat som de borde och inte en fråga om vilken artist som på bästa sätt utnyttjat mediadrevet.
Mina pengar satsas på Ranelid i år.
Jag må tycka han är det värsta som hår i ett par skor, men man kan inte förneka att karln vet hur man spelar medierna som en välstämd luta.
I år har jag av ren princip och av brist på lust alltså konsekvent ignorerar musikbranchens svar på BigBrother.
Tills ikväll.
För ikväll skall jag i vänskapens och vinets anda ge Andra chansen en enda chans.
Och om det blir förfärligt så har jag i alla fall entusiastiskt sällskap som älskar Melodifestivalen mer än någon annan jag känner.
Och rödvin.
Vi ses i marschallens skugga!
-Jottis
