Inlägget om snö.
Februari kom och kräktes ner all snö som vi egentligen ville ha i december.
Min veranda är överröst med tung vit massa som jag gärna hade skottat bort... Om jag kunde. Eller orkade. Eller kanske ens ville.
Handen som är nyopererad hindrar mig, det är min officiella ursäkt.
Egentligen har jag ingen lust heller.
Vissa dagar finner jag snö upplyftande. Den gör världen ljusare och vit. Och när den är nyfallen kan man nästan tro att världen är helt ren.
Andra dagar blir jag rent förbannad. Kunde inte snön ha tagit ledigt i år? Åkt till Boca på en välförtjänt semester?
Nej. Tydligen inte.
Så nu tar resan till skolan inte en halvtimme utan en hel. Eftersom bussen är kroniskt försenad och plogbilen som kör monotont fram och tillbaka på min gata gör det omöjligt att hålla samma gångtempo son jag brukar.
Och efter en timme eller så, så är även nyfallen snö brun och smutsig.
Och det är kallt.
Att hela tiden frysa är verkligen... Humörsdämpande.
Men!
Det händer bra saker också.
Jag har fått jobb. Jag har fått en lägenhet.
Och snart, mycket snart, kommer min kärlek att flytta hit. Till mig.
Så jag antar att klaga är att spotta lite på det bra som faktiskt har hänt. Eller hur?
Vi ses i marschallens skugga.
- Jottis
